Idén är hämtad från Tyskland. Där krävs misstänkta fildelare på belopp från drygt 8 000 kronor. Betalar du inte kan ärendet gå vidare till domstol, där du riskerar att drabbas av mycket stora skadeståndskrav samt betala motpartens rättegångkostnader.

De flesta ser inget annat alternativ än att betala – vare sig de har fildelat eller ej, vare sig de har råd eller ej. Att anlita en advokat för att bemöta kravet kan nämligen bli minst lika dyrt som att betala direkt.

Denna tveksamma affärsmodell kom till Sverige under hösten 2016 under namnet Spridningskollen.se. Men bara någon månad senare lade advokatbyrån Gothia Law ner sitt engagemang i frågan och sajten övergavs med ett kryptisk meddelande om att de ändå lyckats med att minska den illegala nedladdningen.  

1. Någon fildelar. Allt börjar med att du eller någon i ditt nätverk laddar ner en film med hjälp av ett bittorrentprogram (till exempel uTorrent), eller tittar på en film via mjukvara som streamar film med bittorrentteknik (till exempel PopcornTime). När du laddar ner eller streamar upphovsrättsskyddad film med hjälp av bittorrentteknik delar du material utan upphovsrättshavarens tillstånd, vilket är ett lagbrott. 

Bittorrenttekniken bygger på en finfördelning av filer och ett samarbete mellan många nedladdare som kopplas samman i ett så kallat P2P-nätverk (peer-to-peer). När internetanvändare laddar hemen fil med den här tekniken hämtas små, lättöverflyttade bitar från många datorer i P2P-nätverket samtidigt tills filen är komplett. 

2. Ett filmbolag tar reda på hur deras filmer har delats. Peer-to-peer-tekniken som används idag är inte krypterad, och den som vill kan ta reda på vilket material som har delats av vilka IP-adresser. Vissa filmbolag tar hjälp av programvaran Maverickeye som är särskilt utformad för att övervaka upphovsrättsskyddat material som har delats med peer-to-peer-teknik. Filmbolagen kan få ut detaljerade listor som till exempel visar alla nedladdningar av en särskild film komplett med tid, geografisk plats, operatör och IP-adresser.

3. Särskilda advokatfirmor anlitas för att driva operatörer till uppgiftsutlämning. Filmbolagen vill förstås veta vem som har varit kopplad till varje IP-adress vid nedladdningstillfället - information som endast internetleverantörerna har. För att komma åt kunduppgifterna brukar filmbolagen anlita särskilda advokatfirmor, till exempel Njord Law Firm, som kan öppna ärende efter ärende om upphovsrättsbrott hos Patent- och marknadsdomstolen och inom ramarna för det kräva att operatörer lämnar ut kunduppgifter.

4. Domstolen beslutar. Domstolen avgör om begäran av utlämning av kunduppgifter är rimlig enligt gällande lagstiftning. Om domstolen finner begäran rimlig åläggs internetleverantören att lämna ut kunduppgifter för respektive IP-nummer. I många av målen döms operatörerna som skyldiga att lämna ut uppgifterna som filmbolaget efterfrågat. Operatören kan överklaga, men böterna är höga för den som går emot beslutet.

5. Kravbreven kan skickas. Så fort filmbolaget och deras advokatfirma får tag i informationen kan de sätta igång och skicka kravbrev till alla som är med på listan. Det är vanlit att advokar- och filmbolagen fokuserar på en film åt gången. Under hösten fick till exempel tusentals svenskar som laddat ner filmen med filnamnet "Cell (2016)" hem kravfakturor från Njord Law Firm. 

Det här tillvägagångssättet är inte rättssäkert då helt felaktiga krav kan leda till att mottagaren väljer den enklaste lösningen och betalar.

Även kaféer med wi-fi kan bli ansvariga för vad deras besökare gör. På samma sätt kommer privatpersoner inte längre att våga ge släkt och vänner tillgång till nätverket hemma i bostaden, eftersom de då kan råka ut för kravbreven.

Bahnhof har hittills aldrig lämnat ut kunduppgifter som kan användas för den här typen av utpressning. Skälet är att vi värnar om våra kunders integritet och lagrar data i högst 24 timmar. Vi sparar alltså inte loggfiler om våra kunder vilket gör det omöjligt att knyta IP-nummer till en specifik kund.